lördag 29 december 2012

Tolv dagar i Langtang


Tolv dagars vandring aer till aenda. Det finns hur mycket som helst och ingenting att beraetta. Svarbeskrivligt, men alldeles fantastiskt. Manga timmars meditativt trampande i sakta mak uppfoer tusentals hoejdmetrar och lika manga meter plagsamt nedfoer sliriga slingrande stigar. Allt fran lummiga aelvraviner, till torkade betesmarker, kalfjaell, frusna sjoear och snoeklaedda bergstoppar. Bla himmel, stralande sol och vaenliga sjaelar som tar emot vandrare som soeker mat och husrum. Betande yakar, tungt lastade baerare pa bade fyra och tva ben, ytterligare nagon turistande europe och sa jag och min smatt galne guide.

Kanske kommer jag senare att sammanstaella en kruttorr karta med fakta om terraeng, avstand, timmar, hoejdmetrar mm nagongang, men haer kommer en annan typ av presentation av min vandring genom Langtang National Park. Hall till godo.

Vyer
Det aer ett helt galet fascinerande landskap. Tyvaerr helt omoejligt att fanga pa bild. Sadaer sa att jag naer jag tittar pa fotona inte riktigt foerstar vad och varfoer jag valt att knaeppa just sa. Men just daer och da foersoekte jag antagligen fanga nagot av den magi jag kaende pa plats.











Rohan, den koepta vandringskamraten
Denne frilansande guide var alltsa en vaen till en vaen till en vaen till familjen. En lite smatufsig, avdankad hippie, numer nykter narkoman som "bara" roeker diverse som inte aer kemiskt framstaellt. Nagra ar yngre aen jag och kanske inte sa himla erfaren som det presenterades. Det visade sig att han mestadels guidade stadsturer. Han hade i alla fall vandrat straeckan nagra ganger tidigare... Men som tolk var han foerstas ovaerderlig. Dessutom var han en superb kaella till information som jag annars inte skulle ha kommit at. Framfoerallt var han en utmaerkt saellskapsdam som hade vett att halla tyst vid raett tillfaellen ;) Han vandrade bakom som en skugga pa dagarna och underhoell mig med kortspel och beraettelser pa kvaellarna. "Happy?" var den vanligaste fragan han staellde. "Very happy?" var den naest vanligaste. Har man inga vaenner far man koepa sig dem och jag hade definitivt inte klarat mig utan honom.

Avslappnad tjomme som vandrar i jeans och sneakers
(det visade sig senare att han hade kaengor med ocksa).

Och som lycklig avslutar dagen med att roeka heeeelt
naturliga och haelsosamma preparat. 

Pa topp!
Japp, nu har jag ocksa oevat pa att ata snyggt med handen,
tyvaerr blev det inte fotodokumenterat.
 Tea house trek
...kallas det foer naer man vaeljer att bo inomhus och serveras faerdiglagad mat. Det innebaer ocksa att det inte oroerd vildmark som jag vandrat genom. Laengs leden finns med hyfsat jaemna mellanrum en eller flera stugor som erbjuder mat och oevernattning. Dessa var av mycket varierande standard. Vissa med plats foer 30 gaester, andra foer tva. Vissa nybyggda andra skabbiga. Det gemensamma verkar dock vara att vaeggar och foenster ska vara sa otaeta att det fladdrar i gardinerna och ingen som helst eventuell vaerme stannar kvar inomhus. Vi har aetit Dal bath (alltsa ris, linssoppa och curry "som vanligt") varje dag aeven om det fanns en hel del annat pa menyn...aterkommer till varfoer. Bergen av ris som serveras verkar vaexa med storleken pa bergen intill, sa hungrig har jag inte behoevt vara.

De staellen jag tyckt baest om aer de sma stugorna daer jag har suttit tillsammans med Rohan och vaerdparet i koeket framfoer eldstaden medan de lagat mat som vi sedan aetit tillsammans. Mycket trevligt. Pa de stoerre staellena har det istaellet varit vaeldigt separerat daer vi gaestande turister har blivit serverade foerst i ett separat rum och guiderna och ev baerare har aetit senare tillsammans i koeket, vilket kaendes vaeldigt knepigt. Det smaskaliga gick dock kanske till oeverdrift sista kvaellen da vi hittade ett pyttelitet staelle daer koeket tillika gemensamhetsrummet aeven delades med familjens get med tva killingar samt tva hoenor och en tupp.
I koeket  pa favoritstaellet med Samden Tamang
i hennes Himalayan Guesthouse i Langtang.

Foermiddagste pa ett litet staelle en kylig morgon.
Tuppen har knallat intill spisen foer att vaerma sig.

 



Stadigt uppfoer, vingligt nedfoer
Nagon fullstaendig koll pa hur manga hoejdmeter som avklarats har jag inte, men jag vet bestaemt att en dag bestod av 1500 m uppfoer och ytterligare tva dagar med 1000 m vardera uppfoer. Dessutom en toppbestigning 1200 m fran vart "baslaeger" och ytterligare ett toppfoersok pa kanske 1000 m. Laegg sedan till "smakullar" haer och daer pa sisadaer 400 m vardera, sa blir det ganska manga hoejdmetrar totalt. Foersta dagen var jag foer ivrig och hastade pa, vilket straffade sig pa eftermiddagen da laren var fulla av mjoelksyra. Men jag laerde av den laexan och aer numer naestan proffs pa att tugga hoejdmetrar i ett jaemnt och stadigt skoeldpaddstempo timme efter timme. Vaeldigt medetativt naer konstanta rytmer av steg, andetag och hjaertslag infinner sig. Vaerre var det nedfoer. Uaaah, vilka fasansfulla och branta nedfoersbackar det fanns. Rullstenar, stora trappsteg, is och roetter som gjorde det omoejligt att slappna av foer en sekund. "Relax, take it easy, be calm" var Rohans foermanande ord varje gang jag naestan stod pa oeronen. De partier som var helt behagligt platta aer laettraeknade....


Ner i ravinen, upp pa stigen pa andra sidan. Ner i ytterligare en ravin
eller tva och sa ska vi luncha uppe pa bergspasset daer i bakgrunden.

Det blir lunch daernere i byn, sen ska vi upp pa "kullen" bakom, foer att
sedan avklara 1000 m ner till naesta dal daer vi ska oevernatta.
(Och ja, jag klaer verkligen i keps...)

Upp, upp, upp!
Ibland foerberett sa haer stiligt.
Men oftare sa haer lite lagom slirigt.

Pa hoeg hoejd
Innan vandringen var jag lite orolig foer hur jag skulle klara den hoega hoejden och det faktum att vi tog ganska manga hoejdmetrar varje dag utan nagon laengre tid foer acklimatisering. Inte blev jag mindre orolig naer vi foersta kvaellen traeffade en britt som hade akt pa hoeghoejdssjuka och inte sag ut att ma saerskilt bra. Men sa hade jag laest att det acklimatiseringen underlaettas om man dricker mycket vatten och aeter kolhydrater i maengder. Sagt och gjort. Jag klaemde i mig rislass motsvarande minst fem normala portioner tva ganger om dagen och drack fyra liter vatten. Foeljden blev foerstas massiva paltkomor och vaeldigt manga kisspausar. Men sa klarade jag mig sa gott som utan symptom ocksa. Enda eventuella kaenningen jag hade, var att jag hade svart att somna tva av naetterna pa hoeg hoejd. Det var lite som att jag slutade andas varje gang jag var pa vaeg oever i soemn och daermed vaecktes av att kroppen drog ett antal vaeldigt hastiga och djupa andetag. Kaendes ganska skumt, men jag lyckades aenda sova tillraeckligt foer att orka.

Men visst maerktes det att det var mindre syre och daermed det lite jobbigare att ta sig fram pa de hoegsta hoejderna, men inte vaerre aen att det gick bra bara skoeldpaddan saktade ner lite till. Hoegsta passet jag passerade med packning var 4610 m om jag inte minns fel och hoegsta toppen utan packning var ca 5000 m.

Hakade av en nagot foerkyld guide pa vaeg upp.

Kyanjin Ri 4773 meter oever havet.
Surya Peak 5145m var foer svar, men haer en bit pa vaeg.

Och sa till baksidan av myntet...
Nu aer det lagsaesong, sa 20 andra vandrare var nog vad vi moette som mest. Tydligen kan man moeta 400 under hoegsaesongen i mitten av november. Att tillfredsstaella alla dessa turister har sina problem. Aeven om det finns bestaemmelser hur mycket ved som far tas ut, sa aer olaglig avverkning med avskogning till foeljd foerekommer. Turisterna maste ju hallas varma, maetta och noejda. Alternativt braensle aer gas, men naer platserna ligger tre dagars vandring fran naermsta vaeg, sa kostar det...aeven om de baesta baerarna klarar sisadaer 50 kg och har usla loener. Och appropa avstand sa maerktes det tydligt pa priserna. Ju laengre fran civilisationen man kom desto hoegre blev priserna. Hoegst upp var priserna sa gott som svenska och foer en liter kokt vatten fick man hosta upp 25 kr. Raettvist och rimligt tycker jag. Men jag hoerde en kanske amerikanska klaga pa hur oanstaendigt dyrt det var och att de borde skaemmas. Jag hade god lust att lappa till henne och saega att hon har alternativet att sjaelv slaepa med sig taelt, koek, braensle och mat.

Ett annat problem aer att ingen aer saerskilt intresserad av att aegna sig at att baera ner det skraep som produceras. Det aer foerhallandevis vaeldigt rent laengs lederna, men av en slump upptaeckte jag att soporna hamnar lite haer och daer, bara en liten bit ur synhall.

Nagra rimliga saker som man sjaelv kan goera foer att minska paverkan aer t ex att bestaella samma mat som andra foer att minska braenslebehovet foer matlagning. Daerav att jag at Dal bath tva ganger om dagen. Det aer den raett som med saekerhet kommer att aetas av fler...atminstone av alla nepaleser, dvs guider, baerare, stugaegare. Sen hjaelper det kanske foega, naer t ex ett av de tyska saellskapen bestaemmer sig foer att bestaella fem helt olika raetter att dela pa foer att smaka pa sa mycket som moejligt... Och vad gaeller sopberg sa borde det foer fanken vara olagligt att slaepa upp och saelja flaskvatten naer det finns hur mycket vatten som helst i bergen. Att koka eller rena det pa annat saett duger tydligen inte at alla. Och om det nu aer en maensklig raettighet att kunna koepa oel pa vilken hoejd som helst, sa borde det vara en skyldighet att sjaelv baera ner glasflaskan.

Helt kalhugget kring en av stugorna.

En bit utanfoer stigen fanns manga dylika goemmor.

Slutligen nagra blandade favoriter:




 



 



 Tack och god natt!




10 kommentarer:

  1. Härlig uppdatering! Tack för att du delar med dig, sen slipper du kanske tusen frågor när du kommer hem ;)
    Måste erkänna att jag är lite avis....
    Kram på dig!

    SvaraRadera
  2. Vad härligt det ser ut. Jättekul att läsa hur du har det.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Kanonbra sammanfattning av Din vandring. Skönt att Du är tillbaka.
    Du kommer ju tillbaka 5 jan. När beräknas Du anlända till Borlänge. Jag hämtar. Erika vill gärna träffa Dig, hon åker tillbaka till Kalmar 6 jan.
    Ha det bra.
    Pappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas hinna med ett tag som anlaender Borlaenge 10.10, annars blir det 12.10. Jag traeffar er foerstas gaerna! Men raekna inte med att jag aer jaettepigg med tanke pa tidsskillnaden plus att jag kommer att spendera nagra timmar av natten i Doha, daer stolarna inte aer sov-vaenliga...
      Och jag vill gaerna bli bjuden pa nagot annat aen ris ;)
      Kramar

      Radera
  4. Det ser underbart ut, vilken upplevelse du haft
    Önskar dig ett riktigt
    Gott nytt år och Välkommen hem
    Kram mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma! Aer du i Fjaellnaes oever nyar?
      Kramar

      Radera
    2. Hej
      Nej nyår firas i Malingsbo bland goda vänner med hummer och mycket skumpa
      Allt gott till dig
      Kram mamma

      Radera
  5. Vad fantastiskt det verkar!
    Ser fram emot att se massor med bilder när du kommer hem!
    Nu är det plusgrader och tokslask här hemma. Dumt!
    Men bra för elräkningen... ( :
    *kramar*

    SvaraRadera
  6. Hej!
    Vilka fantastiska vyer du sett och upplevt! Skönt att vandringen gick bra, rejält med höjdmetrar som du tog dig igenom.
    Kram från Erika

    SvaraRadera
  7. Hej min vän och välkommen ner från de högre höjderna. Gott Nytt År på dig också. Vi har varit i Sthlm några dagar efter att ha haft lite större familj över julen. Har inte kommit igång med skidåkning ännu men det ligger med i planeringen. Längtar efter att träffa dig så åk fint hemmåt efter alla ömma farväl som du måste ta. Att skiljas är att dö en smula så det kommer nog att vara lite jobbigt för dig. Massa kramar från oss på Gläntan.

    SvaraRadera