7 år senare, på väg igen

Jaha. Ganska precis 7 år senare ger jag mig ut på en nästa trip. (Bortsett från charter till Gambia för två år sedan). Som den Ior jag är inser jag att det är en liknande frustration som då, som driver mig till att snarare fly från, än att resa till. Egentligen älskar ju jag mitt sofflock! Men jag hoppas att flykten blir lika lyckade som 2012.

Så vad väntar? Uganda och Tanzania. Varför? Jo, beslutet att åka bort togs för inte så länge sedan. Tiden att planera knapp. Men min ömma moder har vistats en del i Uganda och skulle tillbaka dit nu i höst. Så att åka snålskjuts på hennes vetskaper och kontakter kändes lätt. Tanzania blev ännu senare påkommet, för att få en chans att komma till kusten och kanske få bada lite. Eftersom jag egentligen är en riktig badkruka, så kanske det mest är ett svepskäl för att skaka av mig mamma... hur kul det än kan tänkas bli att resa med henne så kommer en månad att vara på tok för länge i varandras sällskap. (Förlåt mamma, men jag tror du kommer tycka lika).

Nu sitter vi hur som helst på Arlanda och väntar på att få gå ombord. Nån bild lyckas jag ladda in, men så är jag ju mitt alias Britt-Marie, 82 år också.

So long, auf Wiedersehn, good bye!