En intensiv dag (och gårdag) är snart till ända. Jag har hälsat på så många människor att det går runt i huvudet på mig.

Förmiddagen igår var lugn. Jag lyckades med konststycket att bränna skinnet brutalt medan jag låg på verandan i skuggan under tak. Heja. Bravo. Men det är ju ont om stoppljus i trafiken här, så jag kanske kan göra någon nytta.

Så, knallröd i nyllet blev vi blixtinkallade för att närvara vid avslutningen av Pingstkyrkans kurs för blivande sömmerskor (inkl bön och halleluja).

Tillskärning för tillverkning av gomas (traditionell klänning)

Hela klassen

Varsego, jag bjuder på den! (fast jag känner mig ännu rödare än så)

Idag besökte vi St Francis, ett hem för handikappade barn som drivs av katolska kyrkan genom donationer. Mamsen volontärarbetade där förra vändan hon var här så det var ett kärt återseende för alla inblandade. Vi välkomnades med sång och dans och minst tusen ungar som ville hälsa. Eller i alla fall ett tjugotal. Efter en rundtur, bl a av bageriet de driver så var det lunch med bordsbön och allt. Och så lite mer prat med barnen som förstås vill klämma och känna på hår och skinn. Behöver jag säga att jag inte är jättebekväm i den situationen? Men det var fint att få komma och besöka den plats mamma pratat så mycket om.

Några av barnen och Sister Sabina och Sister Kevin

Mamma med Paul, en av hennes absoluta favoriter tror jag :)

Mamma och Sister Sabina

Efter den sociala pärsen var det bara att försöka ladda om för att vara trevlig med våra middagsgäster. Men de är så väldigt vänliga och lättsamma så jag tror att jag klarade det :)

Middagssällskapet (ja köksbord saknas)

Nu har de åkt, disken är klar och jag ligger på rygg i soffan med en Nile special (ugandisk öl). I morgon är det dags för gudstjänst i Pingstkyrkan....jag gruvar mig redan.

Kanke dagens bästa! Då tänkte jag

främst på ölen inte mamman ;)

Men utöver dessa små detaljer så har jag det fantastiskt bra. Huset är fantastiskt. Vädret strålande (ok lite svettigt då). Jag och mamma har inte retat gallfeber på varandra ännu. Alla jag träffat är väldigt välkomnande, vänliga, givmilda och nyfikna (även om just det goda kan bli för mycket för mig).

Tack och god natt!