Fruktansvärd pastor och trasig hoj....

Först ut. Tvångsbesöket i pingstkyrkan. Vi skulle gå på den 2:a gudstjänsten, kl 9. Det vara bara det att på den första var biskopen med...så det drog så att säga ut på tiden. Kl 9.45 blev vi insläppta (begreppet African time kanske får ett eget inlägg någon gång). Hedersplatser så klart. Och så började ett jädra liv med sång och dans och tungotal och sånt.

"Gunga bara med lite och se glad ut" var tipset från den ömma modern.

Sen...kom pastorn med stort P och började predika. Mycket kort sammanfattning: Människor sorteras i två korgar, en med fina fikon (alt mango) och en med ruttna. Alla utom pingstvännerna är ruttna och de ska man inte blanda med de fina, för då sprids förruttnelsen. Man måste välja fina frukter till vänner, har man ruttna vänner på whatsup ska man blocka dem osv osv. Jag höll på att explodera! Det vara bara för mycket! Så jag reste mig upp och gick i förtid (hade ändå stått ut i två timmar). Skulle bra gärna begära tillbaka kollekten jag gav! Tvi och fy och blä! Och vad ska jag säga om/när mr Tom som bjöd in mig frågar vad jag tyckte?

Porträtt av alla om inte är pingstvänner.

Känns som världsfreden är långt borta..

Sen åkte vi med mammas vän Dr Simon och hans 4-åriga son Ian till lake Kyoga, 15 km utanför stan, för picknick. Alla 4 på hans motorcykel...hjälm vet de inte vad det är...och sitter man, som jag, längst bak slår man i svanskotan i metallgrunkan bakom sitsen i varje gupp. Och gupp finns det många av. Picknicken i sig var trevlig, men tyvärr är alla sjöar smittade med snäckfeber så bada är inte aktuellt.

Fiskebåtar fanns det några stycken av.

Förstås inte lika fint som Ösjön men ändå :)

Vår picknickplats innan den intogs av törstiga kor.

Ian <3

Tillbakafärden gick sådär. Vi hann väl inte mer än ett par hundra meter innan motorcykeln havererade. Så lite puttande och promenerade och dividerande slutade med att vi hittade en bybo som körde mig, mamma och Ian hem (på en mycket rååååsa motorcykel), medan Simon ringde någon som kom och bogserade honom. Promenerandet skedde med solen i ryggen så nu är jag vändstekt....(jaaa, jag hade spf 30 på, men det är ju möjligt att det följt med svetten bort).

Footing heter det här, 

inte walking.

Och sen har morsan lyckats boka in heeela nästa vecka också. JAG SOM SKULLE HA SEMESTER!!! Min lilla försök till protest resulterade i alla fall i att jag får skolka från besöket hos mammas favvo-nunna på förlossningskliniken imorgon, inkl övernattning. Däremot måste jag på tisdag följa med mamma och favvo-nunnan till favvo-nunnans hemby för att hälsa på favvo-nunnans pappa och sova i hydda.

Måtte mina planer på att besöka Mount Elgon (på egen hand!) veckan efter det gå i lås. Annars kommer jag behöva kompensera genom ett år som eremit eller nåt. Det är bara att konstatera: I det här fallet har äpplet fallit väldigt långt från trädet.....