Inte riktigt enligt plan...

Igår eftermiddag skulle vi bege oss till Amuria, Sister Kevins hemby. Kl 17 var tiden som angavs för avfärd. Jag och mamma åkte till stan i god tid och satte oss på ett café och väntade. Och väntade. Och väntade. Ca halvsju fick vi meddelande att hon var på ingång. Efter lite African time, lite missförstånd, sent påkommen shopping, lite väntande och lite mer oklart väntande så begav sig minibussen iväg vid nio-tiden. Givetvis hade dett skett en olycka längs vägen, så vi anlände Amuria först vid 23-tiden.

Utsikt över huvudgatan från caféet.

Men vi blev varmt mottagna och bjudna på middag i månskenet, någon elektricitet har de inte. En massa prat senare fick vi krypa till kojs i Kevins egna hydda. Två sängar hade hon, så jag fick trängas med min ömma moder (det lär väl ha varit 30 år sen sist).

Uppstigning kl 6 för att gå till kyrkan kl 7... som visade sig vara kl 8... Så vi hann njuta av byn lite extra nu när det var ljust.

En hydda för varje familjemedlem, eller nästan i alla fall.

Morgonljus över mangoträdet

Gettter

Höns

En mamma (vid Kevins hydda)

Morgonkaffe innan kyrkan.

Dr Simon, Sister Kevin och Me Muzungu

Sister Kevin

Kevins pappa

 

Min mamma 

Plaststolar har de överallt. Svettigt där bak

Hyddor i alla storlekar på gården

Väl i kyrkan blev vi brutalt uttittade av minst 500 par lågstadieögon. Sånt rampljus har jag hemskt svårt att känna mig bekväm i... Och så fick vi som besökare förstås gå fram till altaret och presentera oss efter mässan. Och ta åtminstone ett par hundra lågstadienävar i hand på väg ut. Muzungos förekommer inte i någon riklig mängd där som det verkar.

Sen skulle vi ta oss till den blivande prästen Bernard som befann sig på ett parish (svenskt ord?) "i närheten" för frukost. Kevins pappa hade letat på en boda-man som skulle ta oss dit. Vi hade hört talas om innan att den här regionen hade fått mycket regn och att vägarna var dåliga. Men huuur dåliga hade vi nog inte fattat. Inte ens motorcykel tog sig fram, så vissa sträckor fick vi gå, brevid den sk vägen. Efter ca en och en halv timme kom vi fram. Viss förvirring uppstod då ingen kände denna Bernard. Det visade sig att det var fel parish- vi hade åkt en timme åt fel håll på den helvetesvägen!!! Sister Kevin hade gett chauffören fel direktiv. Förvirring och nära break-down från min sida över att ev åka lika långt och lite till tillbaka. Och på det en åthutning av moderskapet att jag betalade den stackars chauffören minst 4ggr så mycket som han borde ha. Trött, sur och hungrig- kan man teleportera sig till Borlänge kanske? 

Det här ska föreställa en väg...

Hyfsat torr stig bredvid.

Inte så torr stig, i bakgrunden har

han kört fast motorcykeln och

tappat sina flipflops.

Men holländskan som tog emot oss (på fel ställe) ville bjuda på lunch och sen skulle hon åka till Soroti på eftermiddagen och vi kunde få åka med! Så istället fick Bernard komma och hälsa på oss där vi befann oss. Ah, that dutch women saved our day!

Hyfsat fint för att vara fel ställe.

Det var ju bara det att, trots att hon körde en annan väg och trots att hon hade  fyrhjulsdrift...så körde vi fast i geggan. En hel del knuffande och puffande och till slut assistans från några fler, så kom vi loss ur skiten.

Dagens träningspass- bilputtning.

Vissa kör barfota.

Och då blir det så här.

Väl hemma slocknade jag på soffan. Minst sagt utmattande att vara på semester. Men en speciell story att skratta åt i efterhand. Men Amuria kommer jag ändå minnas med värme.

Imorgon har jag en vilodag igen :)